Mathias har blivit anlitad för att fota ett bröllop så nu är vi på plats och har i flera dagar tittat ut fina fotoplatser. Imorgon går kalaset av stapeln och vi är väl båda lite nervösa, men det känns ändå väldigt roligt. Vi håller nu tummarna att vädret blir bra och att allt flyter på, med både utrustning och tidsplaneringen. Mathias själv är inte alls sugen på att gifta sig och tackar alltid nej till mina spontana frierier, så jag får nöja mig med att se andra gifta sig. Så jag hoppas verkligen att Mathias får igång sin fotoverksamhet och kan bli bröllopsfotograf, andre fotograf är inte så dåligt.

Hörrni, nu är det snart bokrea, årets höjdpunkt!

Har tittat ut böcker som; Food Pharmacy, Trädens hemliga liv och Syra själv. Har ni hittat nåt spännande?

/Tova

Förr hade många gårdar tillgång till ställen som kallas för Fäbodar. Man använde fäbodarna för att avlasta de ansträngda betena kring byn och för att djuren inte skulle äta upp vinterfodret. Man har länge använt fäbodar i norden och de tidigaste resterna är från Norge från ca 2000 år sedan. I finsk-ättlade Tornedalen kallas fäbod för Kentää. Det var vanligt att man hade två olika fäbodar dit de gick med sina djur, en för höst och vår som låg ca 5-6 km från gården och en fäbod för sommarbruk som låg ca 15-16 km bort. I mitten av juni gick de till vår/höstfäboden och i mitten av juli tog de djuren och gick till sommarfäboden, där stannade man ca 5 veckor innan vandringen tillbaka till vår/höstfäboden. Fäbodsommaren pågick i ca 3 månader. Man utnyttjade också fäboden till boende vid jakt och liknande efter att pigorna gått hem för året.

Pigorna skickades ensamma upp på fäbodarna för att sköta djuren, det var ofta brukligt att vara två stycken så att de kunde turas om med sysslorna. Dagarna var långa, man klev upp runt 4 för att börja med sysslorna och för att morgonmjölka. En piga vallade sedan ut djuren på skogen, man gick aldrig sysslolös och hade alltid med sig sin stickning. En ko går ca 4km innan de vänder och går hemåt igen för att hinna hem till kvällsmjölkningen, under hösten kan det vara svårare att få hem kossorna när svampen börjar växa. Kor älskar örsopp, därför kallas svampen också för kosopp. Den andra pigan har under dagen förädlat mjölken till ost, smör och mese (messmör) för att den ska hålla under längre tid.

Var man ensam på fäboden släppte man ut djuren och de fick valla sig själva, eller att man följde dem en bit på vägen och sedan vände hem igen. Ledarkossan tog då över kommandot och med sin klocka ledde hon flocken. När det var dags att vända hemåt kunde fäbostintan locka på djuren genom att kula. Kauking (uttal: ['köukiŋ]) heter det i Jämtland och Härjedalen som har tagit efter det norska uttalet. Kreaturen har lärt sig att när man har sjungit/spelat hem dem så får de någonting gott, till exempel hö eller kraftfoder. Förr kokade de ihop en soppa som innehöll diverse men bland annat kornrester som de fick när de kom hem. Kulning har också använts som ett kommunikationsmedel mellan de olika fäbodarna på skogen, man ropade vissa toner som betydde olika saker; allt bra här, behöver hjälp osv.

För att lyssna på lite kulning kan du klicka här. Annan vallmusik man använde för att locka på djuren är Kohorn (börjar spela runt 1.40 ) och Näverlur.

Fäbodbruket var på sin höjdpunkt mellan år 1870 och 1920, numer finns det inte alls många fäbodar i drift, men det finns entusiaster som håller igång, främst i Dalarna men även här i Jämtland. Våra vänner brukar till exempel Östa Arådalen på somrarna.

Fäbodbruket och dåtidens jordbruk har förvandlat landskapet och många växter, insekter och djur är beroende av den fortsatta hävden. Tar vi till exempel Jämtlands landskapsblomma Brunkullan så växer den endast på öppna och brukade ängar, där bonden gått med lie och djur har betat, samt ogödslad mark. Det är likadant med en mängd olika växter och svampar som nu håller på att försvinna på grund av det ändrade jordbruket. Minns ni ängarna från förr med blåklockor, skogsklöver, prästkrage, ormrot, kattfot osv?. När man slutar slå och sköta ängarna växer landskapet igen och gräs, älggräs, midsommarblomster och annat tar över, samma när bönderna plöjer sönder marken, gödslar och sår. De rika örte ängarna kräver ”fattig mark” när det gödslas slutar örterna att växa och när växterna försvinner, försvinner också fjärilarna och andra insekter.

För mig är fäboden i allra högsta grad levande och närvarande. Vi bor på en och jag har alltid drömt om att ha ett fäbodbruk, djuren, livet nära jorden och förädlingen av mjölken. Det här är något som engagerar mig och jag tycker det skulle vara fantastiskt roligt om vi kunde få till en fungerande fäboverksamhet här.

Livet med en fotograf; "Nu är maten klar!"

"Jag ska bara springa ut en sekund och ta en bild."

"Okej...."

Efter riktigt riktigt riktigt många sekunder är han tillbaka..och maten är kall, tjoho.

Jag fortsätter mitt heltidsjobb och längtar till våren och säsongens slut och Mathias harvar på med de olika fotoprojekten och jobben han måste bli klar med.

Vi håller återigen på att ge alla hönor fot-spa var tredje kväll, vi doppar deras fötter i rapsolja med några droppar oregano för att några av dem har kalkben. Drygt arbete men vi får ju socialisera med hönorna och de blir mer och mer van att vi tar i dem. Något gott i det dåliga. Samtidigt håller vi på med ett spännande projekt som jag snart hoppas kunna visa er. Stay tuned!

/Tova

Får och getter har alltid funnits med i min livsplan, inte så många men några stycken av vardera. Husbehovsfår/getter till sällskap, mat och ull. Jag ser framför mig att de ska tillföra gården mer substans och frid på något sätt. Med malande mular ska de äta oss ur huset och vi ska älska det. Jag funderar på att gå någon kurs för smådjur, dels finns det en om mjölkande smådjur på Torsta Naturbruksgymnasium, de har också en fårkurs som låter spännande. Tror inte att jag hinner med det nu på direkten, men det får blir en framtida "att göra".

Jag är väldigt inne på Helsingefår, ett allmogefår eller svensk lantras. Texten nedan är från föreningen svenska allmogefår.

"Ullen är mycket varierande och går utmärkt att spinna och tova. Den kan vara lik finull men är oftast av ryatyp eller gobeläng och det kan även finnas olika typer av ull på ett och samma får. Svansarna är vanligtvis korta och ofta ullfria men kan även ha längre lockig ull. Baggarna har ofta grövre manhår på hals och bog och detta kan ibland även förekomma på tackor.

Helsingefåren blir ofta mycket trevliga och tillgivna mot sina ägare men kan vara lite avvaktande mot främlingar. Slybete prioriteras framför gräsbete och fåren är därför utmärkta som landskapsvårdare på kalhyggen och skogsbeten."

Passar ju bra att de är mer sly-ätare eftersom vi bor på ett ställe utan mycket ängar och dylikt. Dessutom tycker jag att de verkar trevliga och de har ju jättefina pälsar tycker garvaren i mig. Det är många som kommenterar att jag borde skaffa Klövsjöfår eftersom jag bor i ett område där det funnits många av den rasen, men jag känner mig obstinat. Helsingefår tilltalar mig mer.

Vad gäller getter vill jag nog skaffa Jämtgetter. Föreningen för allmogegeten skriver; "Jämtgeten är en oförädlad lantrasget med anpassning till fäboddrift. Den var förr vanlig i framförallt Jämtland och Härjedalen. Det som i första hand skiljer den från den sydligare allmogegeten är just anpassningen till det nordliga klimatet, bete och foder."

Min erfarenhet av getter är bland annat från Långbuan, en fäbod i Oviksfjällen. Här hade vi en get som var tokig i messmör. När vi hade kokat mesen klart satte vi ut den på kylning i ett vattenkar. När jag står där och rör i den för att den ska kallna så ser jag någon sticka fram sitt huvud bakom ett hus. Geten, vars namn jag inte minns, stod och lurade bakom hörnet. Jag ropade åt henne att sluta med det hon höll på med för jag såg henne minsann. Hon försvann bakom huset och jag rörde vidare. När jag var klar lämnade jag mesen i karet för att bli helt kallt och började gå iväg, då ser jag en rörelse bakom ett annat hus, på motsatta sidan. Geten har alltså gått runt hela fäboden bakom mig och gömt sig bakom en ny knut på andra sidan gården. Hon väntade tills jag rest mig upp och börjat gå iväg innan hon stack ut huvudet för att kolla läget.

Min erfarenhet av getter är alltså att de är luriga och har en stor dos av personlighet och egensinnigt lynne. Får har jag inte lika stor erfarenhet av så det känns spännande. Mitt enda bekymmer är hur vi ska fixa med hö till vintern. Köpa eller försöka fixa själva?

Mathias är väldigt glad i ljudböcker och han lyssnar på både romaner och faktaböcker, han lyssnar även på TED-talks och olika podcasts. Jag har inte alls samma ro att lyssna på det sätt han gör, vad han än ska göra så tar han på sig sina lurar och försvinner iväg. Oerhört irriterande när man försöker få kontakt! Jag kan lyssna i bilen när jag kör eller om jag sitter ner och nålbinder, annars är jag nog mycket för tystnaden eller bara musik eftersom min uppmärksamhet ofta glider iväg på annat och jag missar flera minuter. Det som jag har hunnit lyssna på är bland annat ett pod avsnitt om vanor och att få saker gjorda. Har man svårt så finns det tex appar som hjälper en att strukturera upp sina dagar. Jag har skaffat en sån app och börjat lägga in lite smått, såna grejer som jag ska göra dagligen och större mål. Det jag har lagt in är tex att jag varje dag ska läsa tio sidor icke-skönlitterär text, så nu håller jag på att läser boken "Vikingaliv" som jag lånade från biblioteket för några veckor sedan. Andra mål är att jag tills ett visst datum ska vara klar med byrån jag renoverar. Gör man sina inlagda mål så får man poäng och man får "belöningar" till sin avatar som man skapar. För killarna på podcasten så funkade det jättebra för att de ville att deras avatar skulle må bra och för att de skulle få grejer osv. Själv vet jag inte om jag är så pass intresserad av "spelet" att jag kommer lägga energi på det. Men jag tror samtidigt att det är en bra grej att få sig själv att göra saker, gör man det inte förlorar avataren sin hälsa. Mathias har lagt in saker som "spela gitarr en kvart om dagen" och läs si och så många sidor per dag.

För det erkänner jag, jag har svårt att få saker gjorda, har ni nåt tips på hur man får ändan ur vagnen och påbörjar och avslutar sina små och stora projekt?

I pamfletten "Gotlandskaninen" skriver Hans Falk att tam kaninerna härstammar från vildkaninerna runt medelhavet. I Sverige fanns det inte så mycket tama kaniner förrän under krigsåren när maten var knapp, då insåg folket fördelarna och nästan varje kolonilott fick en egen kaninuppfödning. På 60-talet trodde man att den svenska kanin-lantrasen var utdöd, men sedan visade det sig att det fanns besättningar kvar på framförallt Gotland, därav namnet.

Våra planer är att någon gång bli relativt självhushållande och kom fram till att kaniner är ett bra nästa steg efter höns. Vi valde Gotlandskaniner dels för vi är intresserade av att gå med i genbank för att bevara rasen men också för att det är den kanin som funnits i Sverige och också då klarar vårt klimat bättre. Först ville jag ta Mellerudskanin som är Sveriges andra lantraskanin, men efter lite efterforskning så ändrade vi oss eftersom mellerudaren verkade mer känslig för kyla.

Lantraserna verkar allmänt vara härdigare och inte lika utsatta för sjukdomar. Vi ger våra kaniner endast hö och när det är riktigt kallt ute, lite helt korn. Kvistar av olika slag som tall, gran och sälg. Ibland bjuder vi på morötter, äpplen och knäckebröd, men det är inget vi har gjort till en vana. Vi köpte en saltsten åt dem och då köpte vi "Fårsaltsten" som inte bara har salt utan olika mineraler också.

På sommaren har vi vattenflaskor med nippel men nu på vintern har vi tunga keramikskålar i två uppsättningar så vi kan byta till nytt vatten morgon och kväll. I somras drack Lumi dåligt ur vattenflaskan så jag vet inte hur vi ska göra till sommaren.

Till sommaren ska vi försöka ta kull på Aino, för att ta kull på Lumi så måste vi hitta en till hanne eftersom Jussi och Lumi är syskon.

Att läsa och att skriva har alltid varit två viktiga saker i mitt liv, mest att läsa. Sen jag var liten har biblioteket varit en fristad och bibliotekarierna mina vänner. Jag kunde läsa innan jag började skolan och hade massor av böcker hemma. Redan i lågstadiet lånade jag hem stora tunga kassar varje vecka med nya böcker, det var en skattkammare utan slut. Så är det fortfarande. Just nu så går jag en kurs som heter Kreativt skrivande för barn och ungdom på distans via mittuniversitetet. Genom att jag jobbar nästan heltid så blir mina studier lite lidande och jag sitter ofta sista dagen för inlämning och harvar på, fast det hade jag nog gjort i alla fall, disciplin noll!

Vi diskuterar olika saker varje gång och en sak som har kommit upp är hur viktigt det är att barn får med sig läsningen från hemmet. Tex att man läser för sina barn, dels får de ökat ordförråd men de får också upp intresset för böckerna och deras världar tidigt och glöm inte den gemensamma mysstunden de får med sina vuxna. Att man på något sätt fångar upp barnen och visar hur mycket kul en bok kan ge innan de blir äldre och inte vill (eller kan). Det finns också någon studie som visar skillnaden mellan ett barn som fått böcker lästa för sig och dem som inte har fått det, i studieresultat, ordförråd, läsförståelse osv. Kommer tyvärr inte ihåg vart jag läste detta.

Jag kan inte föreställa mig vad jag skulle ha gjort om jag inte fyllt min tid med härliga äventyr. Jag är uppvuxen i en liten by nästan utan barn, så jag var ofta på egen hand och trivdes med det. Kanske var det för att jag hade mina böcker, jag minns så väl hur jag längtade hem efter skolan så jag kunde kasta mig nånstans och fortsätta läsa. Båda mina föräldrar har läst mycket, främst min pappa som hade bokhylla efter bokhylla med böcker, jag tror absolut att detta har varit superviktigt när det kommer till min passion för böcker och läsning.

Vad tror ni?

Jag läser mest fantasy nu för tiden, men det slinker väl in en del feelgood romaner och faktaböcker också. Vad jag gillar med fantasyn är att man kan resa så långt, och flytta in i en helt annan värld än vår egen.

Fantasyförfattare Ni borde kolla upp:

• Joe Abercrombie
• Michael.J.Sullivan
• Terry Pratchet
• Patrick Rothfuss
• Jim Butcher
• Anthony Ryan
• Diana Gabaldon (Historisk, resa i tiden)

Faktiskt är min favorit bland feelgood romaner ”Mossvikenfruar - Chansen” av Emma Hamberg. Jag läste den en gång för länge sedan och den har fastnat hos mig, läser den varje gång jag behöver lite pepp. Är man intresserad av kost och hälsa kan man titta efter Ann Fernholms böcker om socker och dess påverkan på kroppen. Hon har också kommit ut med en ny bok om små barn och mat som också den var väldigt intressant.

Jag älskar Lilian Ryd´s och Yngve Ryd´s böcker. Kvinnor i väglöst land, eld, ren och varg, timmerhästens bok och så vidare. Så intressanta.

John Seymours böcker om självhushållning är roliga att titta i och vill man ha en bok om höns ska man köpa "The small-scale poultry flock" av Harvey Ussery. Vill man ha nåt om grönsaksodling rekommenderar jag Lena Israelssons böcker.

Och såklart, jag får inte glömma trilogin "Etnobiologi i Sverige"

• Människan och naturen
• Människan och floran
• Människan och faunan

De här böckerna har allt och lite till, de är nästan mina favoriter i hyllan. Vill man läsa lite om, låt säga, älg, så finns det kuriosa om älgen genom historien, jaktmetoder, vart den tycker om att hålla till osv. Det är olika museer och liknande som sammanställt verken. De kan vara svåra att få tag på eftersom de slutat tillverkats och jag har sökt som en galning för att hitta alla tre. Antikvariat och olika museibutiker kan ha dem.

Har ni några tips till mig?

Nu är det de levande ljusens tid, överallt ska det tändas och det ska mysas. Vi i Talasbuan eldar ljus året om så tyvärr har det inte samma inverkan på mig längre, men nog blir det väl stämningsfullt med levande ljus och knastrande brasa i spisen även om det är vardag. Julen firades tillsammans med min familj, en lugn dag med julfrukost, mat och fika och fika och fika. Precis som det ska vara, har inte varit hungrig sen den 23 december tror jag. Jag var ledig dagen före och själva julafton, men sen har jag jobbat, Tyvärr är jul och nyår då det är som mest jobb för mig här i turist branschen. För det mesta är arbetet helt okej, jobbar i reception, men ibland kan det bli lite mycket med folk som är stressade/arga/irriterade och skäller för något som man inte alls kan rå för, vädret till exempel eller att de helt på egen hand har kört i diket, eller kanske de ringer för att klaga på städningen men sen städat själva så att det inte finns ”bevis” kvar och de får därför ingen kompensation.

Ute i hönsgården börjar det verkligen bli dags att ta bort några tuppar, jag tror att vi nästan har bestämt villka som ska få vara kvar, så nu måste vi bara bestämma en dag där det ska ske, den stora tuppslakten. Fem ska bort. Som jag har sagt förut så är det himla svårt att veta vem man ska spara eftersom man ännu inte fått se riktigt hur de beter sig, de är ju ännu så unga.

Lite vad man ska kolla på är:

*Är dom artiga mot hönsen?

- Dansar dom för hönorna innan the lovemaking?

- Visar dom att de funnit nån spännande mat och låter hönsen få bästa smakbitarna?

*Har dom fin och bra kroppsbyggnad?

*Vilka klarar kylan bäst?

Färgen spelar mindre roll, men tanten som rasen upptäcktes hos hade flest svarta höns för att hon ansåg att de blev mindre tagna av rovdjur, så ”ursprungligen” fanns det mest mörka Bjurholmshöns. Nu när genbankerna tagit över finns det hur mycket färgkombos som helst, vi har mycket grått, brunt och svart. Vi har tänkt spara de mörkare tupparna i större omfattning. Så på ett sätt ska vi väl styra mot de mörkare djuren , eftersom de ljusa färgerna är dominanta så kanske de mörka färgerna tillslut försvinner om man inte aktivt väljer lite.

Helt enkelt så ska man se till att bevara rasen som den tåliga ras den är och har varit. De ska ha mager mat, vi ger dem korn, vete och havre, ibland får de rester. Vi som inte har ström låter de följa med dagsljuset, vi har ingen lampa som bestämmer dygnsrytmen. Just nu kliver de upp vid halv 9-9  och sen går de och lägger sig igen ca 15 på dagarna, och däremellan sitter de och slumrar på pinnarna. Ingen värmetillförsel och ingen isolering (isolering=fukt=frysskador vid kyla) förutom bra väggar utan drag.