För några dagar sedan kom Mathias bror Wilhelm på besök, han tog den sena båten från Finland och körde över natten för att komma hit. Det är alltid lika roligt när han kommer på besök. Som vanligt blir han indragen i våra projekt och de satte genast igång med motorsågarna. Vi har en äng bakom vår stuga som från början var en myr, man har dikat upp den för att skapa mer ängsmark. Eftersom det nu är så pass länge sedan som någon brukade markerna här på fäboden, säkert 80 år sedan, så har det vuxit upp en del träd där ute, rättare sagt, i dikena står hur mycket träd som helst och på ängen står det ännu mer, mest björk.

Så i flera dagar har de alltså tagit ner träden som står i och närmast diket. Dikena har växt igen rejält och vi vill ta hit en grävmaskin som kan fixa till dem igen så att det rinner iväg lite bättre, vi skulle kunna fixa det för hand men då blir vi nog aldrig klara. Vi hoppas på att kunna använda ängen som både bete och att odla på, men just nu är det för blött i marken. Gräver man ett 30 cm djupt hål så har du ganska snabbt 20 cm vatten däri. Så förhoppningsvis, om vi får till det, så kanske det blir lite torrare. Men det får vi se, björkved har vi så det räcker till och blir över i varje fall. I Österbotten har de något som kallas för "Talko", det innebär att man hjälps åt och värden bjuder på mat i gengäld. Det blir nog en sådan Talko-dag när det är dags att börja dra allt det där riset som ligger på backen.

I vecka 15 så kommer det en ny Gotlandskanin hanne till oss. Vi hade ju en som dog i höstas och tanken är väl att den här nya ska vara ’kompatibel” med vår Lumi. Så när pojkarna höll på med sina motorsågar började jag bygga en bolåda på ben av återanvänt material till vår nya vän. Han kommer att få bo i vår sommarbur och enligt regler ska de ha en bolåda på ben under vintern så det ej blir för kallt. Nu är ju vintern snart slut men det kan ju vara bra att ha ändå. Jag byggde med mitt bästa verktyg, ögonmåttet, så lite snett blev det allt. Men känner mig stolt över att jag klarade av det utan att behöva riva den tjugo gånger. Taket är inte klart ännu. Fick också igår konfirmerat att vi nu är med i genbanken för Gotlandskaniner. Lite spännande, men vi är ännu inte säkra på att kaniner är något vi verkligen ska satsa på, de har inte övertygat oss riktigt än. När man går med i genbank så skriver man på ett kontrakt där man förbinder sig att följa vissa regler. Man får till exempel inte hålla andra kaninraser så att det blir "annat" inblandat, om man inte har en sån facilitet där man vet att man kan hålla dem isär.

Lumi har som de båda andra kaninerna haft ett hörn där hon bajsar, nu på senaste tiden har hon börja släppt sig överallt. Jag skrev på forumet för Gotlandskaniner på FB och fick till svar att eventuellt så kanske hon brunstar, de markerar revir med sin avföring och när de gör på detta sättet så kanske de försöker visa en möjlig hanne att det är något på g. Eftersom den enda hanne vi har är hennes bror så får hon allt vänta på nyingen som kommer nästa vecka. För att läsa lite mer kan ni besöka Föreningen Gotlandskaninens hemsida.

Hönorna är riktigt sugna på att vara ute nu och vi försöker släppa ut dem så fort vi är hemma. Vi kan knappt hålla dem inne nu där de står och trängs i dörren, lite jobbigt de dagar vi inte kan släppa ut dem och de ändå trycker sig ut. De börjar väl tycka att det är dags för sommaren nu, det gör jag också!

/Tova

Bjurholmshöns är en nyligen upptäckt svensk lantras. En man besökte en tant uppe i Bjurholm, Umeå, 2011 och frågade vad för sorts hönor hon hade och hon svarade att det var hönor hon fått av sin farfar när hon var runt 14 år, nu var hon runt 90 år, alltså en liten rest från de förr allmänt förekommande lantrashönsen i Västerbotten. Inga andra hönor har kommit in i flocken. Senare hittade man en till flock utanför Bjurholm, tanten hade sålt en flock vidare på 50-talet och även här har de ej blandat in något annat. De individer som blev tillvaratagna var svarta eller nästan helt svarta, kvinnan föredrog de mörka djuren eftersom hon ansåg att de blev mindre utsatt för rovdjur. Jag vet inte hur väl detta stämmer för i somras tog höken fyra hönor av oss varav två var svarta, en var mörkgrå och en var ljus med mörka fläckar.

Nu när genbankerna tagit över finns det hur mycket färgkombinationer som helst, vi själva har mycket grått, brunt och svart. Vi har tänkt spara de mörkare tupparna i större omfattning, så på ett sätt ska vi väl styra mot de mörkare djuren. Eftersom de ljusa färgerna är dominanta så kanske de mörka färgerna till slut försvinner om man inte aktivt väljer lite. Men främst ska man gå efter hur hönan beter sig, klarar kyla och att de har fin kroppsbyggnad. Helt enkelt så ska man se till att bevara bjurholmarna som den tåliga ras den är och har varit.

De ska ha mager mat, vi ger dem helt korn, vete och havre, ibland får de rester. Vi som inte har ström låter de följa med dagsljuset, vi har ingen lampa som bestämmer dygnsrytmen. Just nu kliver de upp ca 7 på morgonen  och sen går de och lägger sig igen ca 17 på eftermiddagen, och däremellan sitter de och slumrar på pinnarna eller struttar på ute i hagen. Det är roligt nu när våren kommer för då är de uppe tidigare och går och lägger sig senare, på sommaren kliver de upp i 6 tiden och går och lägger sig vid 18. Har man land och växtlighet man helst vill äta själv så måste man förstås hägna in detta, hönsen är väldigt förtjust i planteringar. Min persilja, dill och sallad blev det inget av förra sommaren för jag glömde stänga in dem innan vi släppte ut hönsen. Mina stora krukor med koriander och andra krukor är ibland också väldigt populära.

Man kan läsa mer på Svenska lanthönsklubben om man är ytterligare intresserad eller vill veta vilka andra lanthöns som finns i Sverige.

Våra erfarenheter av rasen:

När jag var yngre hade min familj höns och jag har mycket goda minnen från detta, att de på somrarna gick omkring på gården och kom när man ropade på dem. Så jag har alltid velat haft höns igen och jag är glad att vi skaffade dem.

Bjurisarna är väldigt trevliga att ha och göra med, de är sällskapliga och nyfikna. De kycklingar vi hade i våras flög gärna upp och somnade i famnen på mig och nu när de är vuxna så är det i alla fall två som fortfarande gärna flyger upp på oss när vi är runt dem i hönshuset. De har klarat kylan bra förutom några av tupparna som har fryst kammarna i olika grader, detta har sedan läkt ut på sommaren och de får fina röda kammar och slörar igen. På vintern hänger vi upp en filt ovanför sittpinnarna, jag har fått för mig att värmen stannar kvar bättre då det är lite lägre i tak där de sover. Det står i beskrivningarna om bjurisarna att de är väldigt moderliga och ruvvilliga, jag kan säga att hittills så har vi inte haft jättemånga som visar stor ruvvillighet förutom ett par stycken. Flera av dem har varit väldigt goda mödrar och så har vi en som inte var bra alls, däremot så är det svårt att säga eftersom det var hennes första kull. Jag vet dock inte vad som är bäst, låta henne prova igen och överbevisa sig själv eller se henne misslyckas igen och lämna sina 2.5 veckors kycklingar återigen.

Nu går vi och väntar på att någon ska "bli sur" så vi kan få årets första kull, idag verkar det som att kanske två av våra unghöns har lagt sig på ägg. Vi får se hur det går. Vad vi har haft lite problem med är när vi har kycklingar och när vi ska mata dem. Hönsen verkar tycka att kycklingarnas mat är mycket godare och därför är de som "hökar" över dem när vi ska ge dem något. Vad vi har gjort hittills är att släppa ut de vuxna fritt och sedan skynda oss att mata småttingarna när de är ensamma inne, tyvärr funkar ju inte detta när vi ska på jobb och inte kam släppa ut dem. Vi funderar alltså på att bygga en liten bur i hönsgården där man kan ha mamman och kycklingarna när de är som minst och sedan när de växt lite släppa ut dem med de andra men fixa så att bara kycklingarna tar sig tillbaka in i sin bur och låta dem ha sin mat där inne där ingen annan kommer åt dem. Vi ger kycklingarna leverpastej, kokt äggula, havregryn och krossad säd. Man får akta sig för att ge för mycket leverpastej eftersom det också innehåller salt.

De verkar inte vara så rädda för snön utan är gärna ute i hagen eller går fritt ute en stund om dagen även vintertid, om det inte ä väldigt kallt eller snöfall vill säga. Jag gillar att de klara av att vara ute fast det är snö.

Hönshuset:

Det behöver inte vara komplicerat att bygga ett hönshus. Många förespråkar isolering och visst det kan man ha, men då måste man också ha tilläggsvärme för att det inte ska bli fuktigt. Blir det fuktigt är det också större risk att de tar skada av kylan. Vi har följt råden att bygga utan isolering och försöka undvika drag. En enkel konstruktion där vi har grävt ner lecablock i marken, två varv, för att inte räven ska gräva sig in och sedan en träställning uppepå. Lecablock är ju allt annat än vackert, natursten hade ju varit optimalt, men vi visste inte riktigt hur vi skulle gå tillväga och så blev det. Vi återanvände gamla brädor och nya för att bygga väggarna. Det vi insåg när vi byggt upp allt var att det kanske inte var helt dragfritt ändå där deras sovpinnar var och vi åkte och köpte sådana stora spånplattor vi skulle sätta upp på insidan, vilket var jättekrångligt. De skulle vi ha satt upp innan vi spikade väggen så att de kom fast tillsammans.

I hönshuset har vi inget golv utan det är direkt markkontakt, på marken har vi en massa spån. Tanken är att vi ska göra en djupbädd men ännu har vi inte lyckats så bra tycker jag. En djupbädd innebär ungefär att man mockar bara ut en till två ggr per år och då tar man inte bort allt utan lämnar en del. Denna bädd börjar då brinna, typ komposteras, och det blir varmt. Sommartid måste man komma ihåg att vattna bädden då och då för torkar den så avstannar processen. Vi valde djupbädden för dels att den blir varm vilket är bra för hönsen om höst/vinter och dels för att det blir massa insekter i bädden som hönsen kan picka efter. På våren börjar dessutom säd som inte blivit uppäten att växa, vilket är väldigt poppis.

En annan tanke är att sätta redena lite lägre än sovpinnarna, vi har byggt så att de är på ungefär samma höjd och vissa individer envisas med att lägga sig och sova i redena istället. Vilket resulterar i att vi får springa dit och flytta dem och att det blir bajs i redet.

Vi byggde en hönsgård framför hönshuset och runt hela byggnaden grävde vi 30 cm djupa och 30 cm breda diken och fyllde med sten, ännu en gång för att räven inte ska ta sig in alltför lätt. Återigen, tänk efter så att ni gör tillräckligt stor gård. I somras kom vi på att vi skulle göra större så att vi kunde dela av och ha två gårdar att alternera emellan, alltså var det helt i onödan vi grävde ett 5 m dike och lade sten eftersom på den sidan kom den nya gården.

Vi har begagnat hundgårdsnät till hönsgården, jag vet inte om det är lite för avancerat men det känns bra att ha något lite stadigare än vanligt hönsnät som känns lite vekt, dvs räven skulle kunna bita igenom om han vill. På taket har vi däremot lagt småmaskigt hönsnät för att rovfåglar eller klättrande rävar inte ska ta sig in. Längst ner runt hela gården satte vi även en remsa med småmaskigt hönsnät för att kycklingarna inte skulle vandra utanför, men när de är som minst så tar de sig ut i alla fall, jag tror maskorna var 14 mm i diameter, så det borde vi byta ut till något ännu mindre.

Dörren till hönshuset har vi öppen hela dagarna och sedan stänger vi den om natten. Vi tänker att det är bra med friskluft. Är det stormigt väder med snöyra eller hård vind brukar vi också låta den vara stängd, men allt som oftast så får den stå öppen.

Så funderar ni på att skaffa höns? Gör det! Det finns inget trevligare sällskap vare sig du sitter med dem i solen eller gräver i trädgården. Vi visste mycket lite om hönsskötsel när vi skaffade dem och vi har lärt oss med tiden, det går.

Har ni några frågor är det bara att skriva några rader till oss.

Lycka till! /Tova

Vi har nu en tid haft ett nytt projekt på gång, hade inte tillräckligt att göra (Ha!) så vi har bestämt oss för att försöka en ny grej ett tag, gillar vi det och om vi orkar hålla igång så kommer det fortsätta.

Vi har startat en Vlog

En videoblogg, som vi kommer att lägga ut på våran kanal på youtube. Vi har faktiskt gjort fyra avsnitt redan som ligger och väntar på er. Det kändes bra att göra några avsnitt och se om det faktiskt var något som kändes roligt, och det gör det, så därför har vi nu gått ut med det på våra sociala medier och hoppas på att även andra tycker att det är en kul grej. Vi gör den på engelska så att fler ska förstå vad vi säger och jag hoppas på att vår haltande engelska kommer att förbättras med tiden. Min kära engelskalärare från gymnasiet kommer nog vrida sig men jag hoppas som sagt vi lär oss med tiden.

Välkomna in till Talasbuan!

*****

Mathias fick även äran att vara med i det senaste numret av Urstig som är en webb baserad tidning, kolla in bildreportaget här, Urstig.

Vid stugan matar vi småfåglarna hela vintrarna, med svarta solrosfrön och talgbollar. Svarta solrosfrön har högre energiinnehåll och innehåller mer fett än de svart/vit randiga och därför är de ett bättre val. Det är många som säger att de svart/vita gillas bättre av fåglarna men tester har visat att fåglarna faktiskt föredrar de svarta. Finns de svarta och de svart/vita i samma behållare så väljer fåglarna de svart/vita helt enkelt för att de ser dem bättre. Delar man upp dem i två olika behållare så går de på lukten och väljer de svarta i första hand. Vi har lite olika fåglar som besöker oss, Talltita, Nötväcka, Blåmes, Tofsmes, Domherre, Nötskrika och Stor hackspett för att nämna några. Tofsmesen är min favorit.

Lophophanes Cristatus, "mes med tofs". Den äter frön, spindlar, insekter, larver och puppor. Under sommaren äter den mest insekter och framåt hösten börjar den samla in frön (och insekter osv) av olika slag som den fäster på träden med saliv. Den döljer sedan bytet genom att lägga över en lav eller liknande. Fågeln är väl förberedd på vintern. Den väljer att häcka i fuktig barrskog, vid en myr eller vid en sjö där den söker upp en stubbe eller murket träd. Den flyger gärna inte i öppna landskap utan håller sig i granskogen.

Faran för många fåglar och många andra arter och vad som gör att de minskar i antal är kalhyggesbruket. Man tar bort hela skogar, röjer bort all sly som skyddar och tar bort den döda veden där de häckar. Mer om skogsbruket i ett kommande inlägg.

För att hjälpa till med häckningsplatser för olika fåglar så kan man bygga holkar och sätta upp på strategiska platser. Det är ett projekt som står på min lista. Vi har en bok som heter "Holkliv" som verkar vara väldigt bra, där finns info om olika fåglar, hur man bygger holken, hur stort ingångshålet ska vara för olika fåglar och var man helst ska sätta upp dem. Ska tillverka ett antal olika för att gynna tex talltita, tofsmes, blåmes och ugglor. Tofsmesen vill väldigt gärna bygga på egen hand och kan va svår att "luras" att häcka i holk, man har gjort försök med att fylla holkar med kutterspån och tofsmesen väljer hellre en sådan holk. De har lagt in ca 300 g kutterspån och tofsen plockar bort ca 240g innan den flyttar in. Talltitan väljer också gärna en holk med kutterspån i.

Jag älskar våra småfåglar och tycker det är himla kul att titta på dem, från frukostbordet eller ståendes vid fågelmataren, det är lika spännande varje dag.

/Tova

För inte så länge sedan var vi i Finland, Vasa, för att fota ett bröllop. Mathias kommer därifrån så vi hälsade samtidigt på hans underbara familj. Det var fantastiskt roligt och lärorikt. Vi kom dit ett par dagar innan och hann reka lite fotoplatser i omgivningen. När den stora dagen kom var vi rätt nervösa, men det kändes ändå bra. Paret var jättebra att arbeta med och det mesta gick nog som vi tänkte. Klockan 9 började bruden sin hår och makeup så redan från morgonen gick det i ett, från brudens hår och smink till brudgummens påklädning till brudens påklädning till kyrkan. Från kyrkan till en pressad timme för porträtten på paret, vilket utspelade sig på två helt olika ställen och sen till platsen där middagen och festen tog plats. Vi åkte hem strax efter 23, så det blev en arbetsdag på 14 timmar i runda slängar.

Vi, eller mest Mathias, har förberett sig inför detta event väldigt länge, men inte förrän man kommer dit  får man se hur det verkligen är. Mathias fotade och jag filmade och agerade assistent, jag tyckte verkligen att man fick blodad tand. Mathias håller på att arbeta med bilderna och de han hittills har gjort klart blev himla bra. Jag hoppas verkligen att vi får chansen att fota fler bröllop.

Förra året träffade Mathias på en bekant som jobbar inom media och det kom sig att han senare hörde av sig om vi kunde ställa upp på en intervju. Nu när vi besökte Vasa passade vi på att även träffa Hannes ute på isen där vi hade utsikt över Vasa stad, för att läsa den fina artikeln kan ni gå in här, Utan el och vatten i fem år.

Intervjun kom även på radion idag 28/2 men tyvärr vet jag inte hur jag ska hitta den, på Radio Vega i alla fall. Tyvärr verkar man inte kunna lyssna från Sverige i efterhand.

/Tova

Livet med en fotograf; "Nu är maten klar!"

"Jag ska bara springa ut en sekund och ta en bild."

"Okej...."

Efter riktigt riktigt riktigt många sekunder är han tillbaka..och maten är kall, tjoho.

Jag fortsätter mitt heltidsjobb och längtar till våren och säsongens slut och Mathias harvar på med de olika fotoprojekten och jobben han måste bli klar med.

Vi håller återigen på att ge alla hönor fot-spa var tredje kväll, vi doppar deras fötter i rapsolja med några droppar oregano för att några av dem har kalkben. Drygt arbete men vi får ju socialisera med hönorna och de blir mer och mer van att vi tar i dem. Något gott i det dåliga. Samtidigt håller vi på med ett spännande projekt som jag snart hoppas kunna visa er. Stay tuned!

/Tova

Mathias är väldigt glad i ljudböcker och han lyssnar på både romaner och faktaböcker, han lyssnar även på TED-talks och olika podcasts. Jag har inte alls samma ro att lyssna på det sätt han gör, vad han än ska göra så tar han på sig sina lurar och försvinner iväg. Oerhört irriterande när man försöker få kontakt! Jag kan lyssna i bilen när jag kör eller om jag sitter ner och nålbinder, annars är jag nog mycket för tystnaden eller bara musik eftersom min uppmärksamhet ofta glider iväg på annat och jag missar flera minuter. Det som jag har hunnit lyssna på är bland annat ett pod avsnitt om vanor och att få saker gjorda. Har man svårt så finns det tex appar som hjälper en att strukturera upp sina dagar. Jag har skaffat en sån app och börjat lägga in lite smått, såna grejer som jag ska göra dagligen och större mål. Det jag har lagt in är tex att jag varje dag ska läsa tio sidor icke-skönlitterär text, så nu håller jag på att läser boken "Vikingaliv" som jag lånade från biblioteket för några veckor sedan. Andra mål är att jag tills ett visst datum ska vara klar med byrån jag renoverar. Gör man sina inlagda mål så får man poäng och man får "belöningar" till sin avatar som man skapar. För killarna på podcasten så funkade det jättebra för att de ville att deras avatar skulle må bra och för att de skulle få grejer osv. Själv vet jag inte om jag är så pass intresserad av "spelet" att jag kommer lägga energi på det. Men jag tror samtidigt att det är en bra grej att få sig själv att göra saker, gör man det inte förlorar avataren sin hälsa. Mathias har lagt in saker som "spela gitarr en kvart om dagen" och läs si och så många sidor per dag.

För det erkänner jag, jag har svårt att få saker gjorda, har ni nåt tips på hur man får ändan ur vagnen och påbörjar och avslutar sina små och stora projekt?