Den här sommaren har tyvärr inte varit den mest kreativa, skriv-mässigt sett, har nog inte skrivit en rad förutom en och annan handlingslapp. Förutom en hemskt dålig sommar (i Jämtland har vi haft sex dagar med över +20 denna sommar) så har vi arbetat på huset, pysslat med gården och fixat med djuren. Jag bestämde i våras att alla hönor som verkar vilja ruva fram kycklingar ska få göra det, föregående år har det varit lite dåligt med ruvhönor och jag ville uppmuntra deras ruvlust. Detta resulterade i fyrtiofem kycklingar. Då vi hade femton vuxna sen innan så har det varit fullt ös i hönsgården, så många småttingar man måste passa sig för att kliva på. Som tur är har vi fått sälja elva kycklingar till två olika ställen, Bjurholmarna sprider sig. Jag hade nog kunnat sälja en till liten grupp men intresset har inte varit jättestort. Det är mycket tuppar i år så vi kommer få mycket att göra framåt hösten när de vuxit på sig lite, förhoppningsvis kommer många av de yngre vara höns som vi kan spara och alltså utöka vår flock med fler värphöns.

Idag har jag skjutsat ut elva skottkärror med spån från hönshuset, hällt in tre nya spånsäckar och skurat av deras sittpinnar inför vintern med såpa. Tänker städa av redena en annan helg, de äldsta ungdomstupparna går alltid och lägger sig i redena när kvällen kommer vilket resulterar i ganska mycket bajs där sedan hönsen ska lägga sina ägg. Så varje kväll får vi gå ut och flytta dem till sittpinnarna, trögtänkta eller kanske bara väldigt bekväma av sig.

Eftersom det regnat en hel del så har det blivit hemskt lerigt i deras hönsgård, så vi kapade också massa gräs och la in, det känns så bra när man får fixa till och ordna hos hönsen. Jag älskar verkligen mina hönor <3

Återigen har vår familj fått tillökning, Blenda har lyckats ruva fram tolv kycklingar. Vi hade tretton ägg under henne men ett av dem var obefruktat och tyvärr var det en kyckling som dog häromdagen utan synliga skäl, en vecka gammal. Så var dom bara elva.

Jag kom dit på morgonen och en fattades. Jag var helt säker på att den vandrat utanför gallret och blivit tagen av Frasse som också var ute. När jag letade runt i ströet i deras bur så fann jag den, Blenda måste ha "begravt" den. Den kan inte ha varit död länge för den kändes fortfarande mjuk. Vi har faktiskt aldrig haft kycklingar som dött förut och jag har känt mig väldigt lycklig över det. Känns så hemskt när ett liv ska ta slut sådär i början.

Kvällen innan hade jag doppat mammans fötter i en blandning av raspolja och oregano olja, för kalkbenens skull. Så jag var orolig att det var mitt fel, att småttingarna inte tål nåt av det. Men enligt folket på forumet så ska det inte vara någon fara, så det känns bra att det troligen inte var mitt fel. Kycklingar är så känsliga. För er som är intresserade av eller har Bjurholmare så är forumet på FB jättebra när man måste fråga nåt, sök bara på "Bjurholmshöns".

Kalkbenen fortsätter att finnas hos oss, hos mamma Blenda är det lite värre eftersom hon legat still på äggen så mycket (min teori). Så nu kör jag på att doppa alla fötter en gång varannan dag, Blenda tar jag på dagen så att oljan hinner torka lite innan kycklingarna dyker in under henne och de andra tar jag när de satt sig tillrätta på pinnen för kvällen. Det tar en liten stund och lite upprörda blir de nog av att bli störda på natten, men det känns fint att kunna hantera dem också. Jag kan lyfta dem och hålla dem och det känns som att man ändå får en okej fin stund tillsammans. En höna somnade nästan mot min arm när jag höll på med hennes fötter. Jag älskar verkligen mina hönor!

Tyvärr är det lite för körigt i hönshuset, för många tuppar som ställer till det. Jag tror att det är därför ingen mer har lagt sig på ägg ännu, för stressig stämning. Vi har elva hönor och fem tuppar, en har alltid varit tänkt ska bort, men hade hoppats på att kunna behålla fyra. Jag tror inte det är möjligt på elva hönor. De två ungtupparna far runt och går åt hårt på hönorna, vi kommer att ta bort den som är mest bråkig samt den längst i rang av de äldre. Så hoppas vi på att den andra ungtuppen mognar på sig när han får lite mer plats.

Det lilla dilemmat vi alltid har haft angående kycklingarna är vart vi ska ha dem. Föregående år har vi haft dem i en papplåda på golvet inne i hönshuset, och det har fungerat ok. Det vi har haft svårt med är att mata dem ostört, de vuxna verkar tycka att kycklingmaten är gudomlig. Så i år har vi gjort lite annat, i den nya höns-uteburen så bar vi in en gammal kaninbur vi sågat benen av.

De har fått vara ensamma i en vecka och tanken är nu att vi ska släppa in de vuxna i samma hönsgård (den andra får stå orörd ett tag och vila upp sig) så att de får vänja sig. Vi vill inte att de ska bli hackade på, tänker mig att om de får gå ihop så snart som möjligt är det lättare att introducera nyingarna. Vi ska då göra som så på lilla kycklingburen att vi ska ha gallerdörren stängd och stänga igen bohålet så att endast kycklingarna tar sig in i den "öppna" delen med galler, där kan de då ha mat och få äta ifred. Sen öppnar vi ett nytt hål från utsidan till boende delen så att mamman tar sig in och de kan fortsätta att husera där. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar men lägger upp en bild när det är klart.

Det här funkar nog bra om man bara har en kull, får vi en till måste vi fundera på hur vi ska göra.

/Tova

Bjurholmshöns är en nyligen upptäckt svensk lantras. En man besökte en tant uppe i Bjurholm, Umeå, 2011 och frågade vad för sorts hönor hon hade och hon svarade att det var hönor hon fått av sin farfar när hon var runt 14 år, nu var hon runt 90 år, alltså en liten rest från de förr allmänt förekommande lantrashönsen i Västerbotten. Inga andra hönor har kommit in i flocken. Senare hittade man en till flock utanför Bjurholm, tanten hade sålt en flock vidare på 50-talet och även här har de ej blandat in något annat. De individer som blev tillvaratagna var svarta eller nästan helt svarta, kvinnan föredrog de mörka djuren eftersom hon ansåg att de blev mindre utsatt för rovdjur. Jag vet inte hur väl detta stämmer för i somras tog höken fyra hönor av oss varav två var svarta, en var mörkgrå och en var ljus med mörka fläckar.

Nu när genbankerna tagit över finns det hur mycket färgkombinationer som helst, vi själva har mycket grått, brunt och svart. Vi har tänkt spara de mörkare tupparna i större omfattning, så på ett sätt ska vi väl styra mot de mörkare djuren. Eftersom de ljusa färgerna är dominanta så kanske de mörka färgerna till slut försvinner om man inte aktivt väljer lite. Men främst ska man gå efter hur hönan beter sig, klarar kyla och att de har fin kroppsbyggnad. Helt enkelt så ska man se till att bevara bjurholmarna som den tåliga ras den är och har varit.

De ska ha mager mat, vi ger dem helt korn, vete och havre, ibland får de rester. Vi som inte har ström låter de följa med dagsljuset, vi har ingen lampa som bestämmer dygnsrytmen. Just nu kliver de upp ca 7 på morgonen  och sen går de och lägger sig igen ca 17 på eftermiddagen, och däremellan sitter de och slumrar på pinnarna eller struttar på ute i hagen. Det är roligt nu när våren kommer för då är de uppe tidigare och går och lägger sig senare, på sommaren kliver de upp i 6 tiden och går och lägger sig vid 18. Har man land och växtlighet man helst vill äta själv så måste man förstås hägna in detta, hönsen är väldigt förtjust i planteringar. Min persilja, dill och sallad blev det inget av förra sommaren för jag glömde stänga in dem innan vi släppte ut hönsen. Mina stora krukor med koriander och andra krukor är ibland också väldigt populära.

Man kan läsa mer på Svenska lanthönsklubben om man är ytterligare intresserad eller vill veta vilka andra lanthöns som finns i Sverige.

Våra erfarenheter av rasen:

När jag var yngre hade min familj höns och jag har mycket goda minnen från detta, att de på somrarna gick omkring på gården och kom när man ropade på dem. Så jag har alltid velat haft höns igen och jag är glad att vi skaffade dem.

Bjurisarna är väldigt trevliga att ha och göra med, de är sällskapliga och nyfikna. De kycklingar vi hade i våras flög gärna upp och somnade i famnen på mig och nu när de är vuxna så är det i alla fall två som fortfarande gärna flyger upp på oss när vi är runt dem i hönshuset. De har klarat kylan bra förutom några av tupparna som har fryst kammarna i olika grader, detta har sedan läkt ut på sommaren och de får fina röda kammar och slörar igen. På vintern hänger vi upp en filt ovanför sittpinnarna, jag har fått för mig att värmen stannar kvar bättre då det är lite lägre i tak där de sover. Det står i beskrivningarna om bjurisarna att de är väldigt moderliga och ruvvilliga, jag kan säga att hittills så har vi inte haft jättemånga som visar stor ruvvillighet förutom ett par stycken. Flera av dem har varit väldigt goda mödrar och så har vi en som inte var bra alls, däremot så är det svårt att säga eftersom det var hennes första kull. Jag vet dock inte vad som är bäst, låta henne prova igen och överbevisa sig själv eller se henne misslyckas igen och lämna sina 2.5 veckors kycklingar återigen.

Nu går vi och väntar på att någon ska "bli sur" så vi kan få årets första kull, idag verkar det som att kanske två av våra unghöns har lagt sig på ägg. Vi får se hur det går. Vad vi har haft lite problem med är när vi har kycklingar och när vi ska mata dem. Hönsen verkar tycka att kycklingarnas mat är mycket godare och därför är de som "hökar" över dem när vi ska ge dem något. Vad vi har gjort hittills är att släppa ut de vuxna fritt och sedan skynda oss att mata småttingarna när de är ensamma inne, tyvärr funkar ju inte detta när vi ska på jobb och inte kam släppa ut dem. Vi funderar alltså på att bygga en liten bur i hönsgården där man kan ha mamman och kycklingarna när de är som minst och sedan när de växt lite släppa ut dem med de andra men fixa så att bara kycklingarna tar sig tillbaka in i sin bur och låta dem ha sin mat där inne där ingen annan kommer åt dem. Vi ger kycklingarna leverpastej, kokt äggula, havregryn och krossad säd. Man får akta sig för att ge för mycket leverpastej eftersom det också innehåller salt.

De verkar inte vara så rädda för snön utan är gärna ute i hagen eller går fritt ute en stund om dagen även vintertid, om det inte ä väldigt kallt eller snöfall vill säga. Jag gillar att de klara av att vara ute fast det är snö.

Hönshuset:

Det behöver inte vara komplicerat att bygga ett hönshus. Många förespråkar isolering och visst det kan man ha, men då måste man också ha tilläggsvärme för att det inte ska bli fuktigt. Blir det fuktigt är det också större risk att de tar skada av kylan. Vi har följt råden att bygga utan isolering och försöka undvika drag. En enkel konstruktion där vi har grävt ner lecablock i marken, två varv, för att inte räven ska gräva sig in och sedan en träställning uppepå. Lecablock är ju allt annat än vackert, natursten hade ju varit optimalt, men vi visste inte riktigt hur vi skulle gå tillväga och så blev det. Vi återanvände gamla brädor och nya för att bygga väggarna. Det vi insåg när vi byggt upp allt var att det kanske inte var helt dragfritt ändå där deras sovpinnar var och vi åkte och köpte sådana stora spånplattor vi skulle sätta upp på insidan, vilket var jättekrångligt. De skulle vi ha satt upp innan vi spikade väggen så att de kom fast tillsammans.

I hönshuset har vi inget golv utan det är direkt markkontakt, på marken har vi en massa spån. Tanken är att vi ska göra en djupbädd men ännu har vi inte lyckats så bra tycker jag. En djupbädd innebär ungefär att man mockar bara ut en till två ggr per år och då tar man inte bort allt utan lämnar en del. Denna bädd börjar då brinna, typ komposteras, och det blir varmt. Sommartid måste man komma ihåg att vattna bädden då och då för torkar den så avstannar processen. Vi valde djupbädden för dels att den blir varm vilket är bra för hönsen om höst/vinter och dels för att det blir massa insekter i bädden som hönsen kan picka efter. På våren börjar dessutom säd som inte blivit uppäten att växa, vilket är väldigt poppis.

En annan tanke är att sätta redena lite lägre än sovpinnarna, vi har byggt så att de är på ungefär samma höjd och vissa individer envisas med att lägga sig och sova i redena istället. Vilket resulterar i att vi får springa dit och flytta dem och att det blir bajs i redet.

Vi byggde en hönsgård framför hönshuset och runt hela byggnaden grävde vi 30 cm djupa och 30 cm breda diken och fyllde med sten, ännu en gång för att räven inte ska ta sig in alltför lätt. Återigen, tänk efter så att ni gör tillräckligt stor gård. I somras kom vi på att vi skulle göra större så att vi kunde dela av och ha två gårdar att alternera emellan, alltså var det helt i onödan vi grävde ett 5 m dike och lade sten eftersom på den sidan kom den nya gården.

Vi har begagnat hundgårdsnät till hönsgården, jag vet inte om det är lite för avancerat men det känns bra att ha något lite stadigare än vanligt hönsnät som känns lite vekt, dvs räven skulle kunna bita igenom om han vill. På taket har vi däremot lagt småmaskigt hönsnät för att rovfåglar eller klättrande rävar inte ska ta sig in. Längst ner runt hela gården satte vi även en remsa med småmaskigt hönsnät för att kycklingarna inte skulle vandra utanför, men när de är som minst så tar de sig ut i alla fall, jag tror maskorna var 14 mm i diameter, så det borde vi byta ut till något ännu mindre.

Dörren till hönshuset har vi öppen hela dagarna och sedan stänger vi den om natten. Vi tänker att det är bra med friskluft. Är det stormigt väder med snöyra eller hård vind brukar vi också låta den vara stängd, men allt som oftast så får den stå öppen.

Så funderar ni på att skaffa höns? Gör det! Det finns inget trevligare sällskap vare sig du sitter med dem i solen eller gräver i trädgården. Vi visste mycket lite om hönsskötsel när vi skaffade dem och vi har lärt oss med tiden, det går.

Har ni några frågor är det bara att skriva några rader till oss.

Lycka till! /Tova

Vad ordet "Rugguggla" innebär vet man först när man har haft höns ett tag. Våra kära hönor har nu börjat byta fjädrar inför vintern och det ser ut som vi skurit sönder en dunkudde i deras hage. Stackars Dagny är naken över hela bröstet och små pennstumpar har börjat växa ut igen, lite igelkotts känsla, och tupparna har inga vackra stjärtfjädrar kvar att skryta med. Det ser väldigt lustigt och det är roligt att följa deras pånyttfödelse. Tyvärr får de fortsatt stanna i sin hage eftersom en stor hök verkar ha bestämt sig för att flytta till byn, när vi var borta såg mamma, förste hönsvakt, en stor fågel som satt och spanade på dem i buren. Jag blir så arg. Känns hopplöst, jag vill ju ha dem fria och runt mina fötter, inte instängda i en trång hage utan gröngräs och insekter.

Jag, Mathias och vovvarna for iväg på en höstsemester, med slutmål Abisko, ungefär hundra mil från oss. På väg upp stannade vi till hos en vän i Jokkmokk och sov över så vi kunde fortsätta nästa dag och likadant på vägen hem. På så sätt blev det fyra timmar bil ena dagen och åtta timmar nästa dag. Ni skulle tro att jag är trött på att sitta i bilen nu!

Vi promenerade runt Abisko och gick en tur till Trollsjön, Geargevagge. Jag har fortfarande en del bekanta kvar i byn som vi hälsade på och vi bodde med en vän som nyligen flyttat dit för att arbeta som lärare på byns skola. Vi hade rätt tur med vädret och fick tillochmed se ett fint norrsken vår första kväll. När vi for tillbaka stannade vi till i Muddus Nationalpark och gick till Muddusfallet i strålande solsken, ca fjorton km tur och retur.

Det var hemskt roligt att fara upp igen, det var länge sedan jag sist var där. Jag arbetade en sommarsäsong i receptionen på Abisko turiststation och sedan någon vintermånad i disken. Jag har bara roliga och fina minnen därifrån och längtar ibland tillbaka till den bubbla vi levde i.

Bara dagarna innan vi for iväg råkade en av hönorna ut för en olyckshändelse. Jag och Mathias satt nät på nya hönsburen och balanserade på en stock, när vi klev av den och den vickade tillbaka hade en nyfiken höna stoppat in huvudet där emellan. Hon fick ett rejält slag mot huvudet och låg som död ett tag. Vi la henne i en låda och nästa dag hade hon piggnat på sig och var ute och åt med de andra. Medan jag iakttog henne började hon vingla och såg allmänt tussig ut så vi bestämde oss för att ta bort henne. Det var så himla tråkigt och framförallt onödigt, fina Daisy. Så nu ligger vi alltså fem hönor back, fyra till höken och en till oss, det känns som om vi snart bara har tuppar kvar där ute.

Vi får hoppas på att våren kommer fort och att vi får många nya kullar med kycklingar!

Nu har vi två lediga dagar tillsammans och det är så skönt att slappna av lite. Så medans jag låg och sov i morse (klockan var ju trots allt bara 6) var Mathias, Mysak, Vilda och Malva på bäversafari i soluppgången. Hen var lite skygg men ändå nyfiken på landvarelserna. Roligt att det finns lite liv i vattnet.

Nu har vi äntligen bestämt var hönshuset skall stå, det blev mitt på gården så att vi kan ha uppsikt över dem och eventuella hönstjyvar. Vi tänkte börja bygga så fort som möjligt eftersom vi snart ska hämta våra nya familjemedlemmar, men tjälen gör det lite svårt för oss. Vi tänkte gräva ner sten och lecablock några dm ner i marken, samt gräva ner nätet på gården lite så att räven inte kan gräva sig in. Lecablocken är för att vi ska ha djupbädden mot något som inte murknar.

Hönshuset kommer bli ca 4*2.5 m stort med en lagom stor hönsgård utanför, vi tänker oss att de för det mesta ska få gå lösa men det är ju bra med en gård när vi ska åka bort eller jobba. Hönsen, Bjurholmshöns, som vi ska hämta i Maj är 4 vuxna hönor och 2 tuppar. Se länk för bild o mer info: http://www.backforsgard.se/lantras.html.

Vi har mycket projekt på gång, hönshus, kokhus och vårt nya boningshus som kommer att ta mycket tid här framöver. Det ska tömmas och plockas ner, grävas och gjutas där huset ska stå, plockas mossa till isolering och sen plockas upp igen, sättas tak. I början av projekt tänker jag alltid att "det här kommer väl inte ta så lång tid att färdigställa". Jag är en optimist!