Det råder brist på lövträd i sveriges skogar. Idag grävde jag upp och flyttade en asp som stod där vi ska bygga stugan. Längs vägarna finns det lövträd, eller mera buskar eftersom de slås för att inte växa ut över vägen, men tar du steget innanför dem ut i skogen får du leta länge innan du hittar ett större lövträd bland tallarna och granarna. De har såklart blivit en bristvara eftersom man systematiskt har försökt få bort lövskogen i Sverige. Man har till exempel använt hormoslyr-besprutning, där man sprutade ut gift för att få bort alla lövträd i skogen. Det höll man på med ända till 70-talet. Hormoslyr är väldigt cancerogent och ledde också till barn föddes utan armar och ben. Här är ett citat från en hypotetisk rättegång mot Harald Holmberg som skogsstyrelsen ville döma för att han högg bort de största träden istället för att kalhugga. ”Ärade domstol” skulle Jentzen säga, ”häromåret ville en tysk handlare köpa rönnvirke av mig, då skandinavisk rönn är finast. Erbjöd 9 000 kronor per kubikmeter. Det är femton gånger priset på granvirke. Ärade domstol, jag kunde inte hitta rönn åt honom och alla ni som sitter här vet varför. På 70- talet var det skottpengar på lövträd. Ansågs för ’skräpskog’ av myndigheten. Jag minns talesättet från skogsutbildningen: ’Vad är det för konstiga träd med platta barr som ramlar av på vintern?’” Det blev aldrig någon rättegång, de visste att de skulle förlora när de läste Haralds försvar.

Denna inställning hänger fortfarande kvar, efter kalhuggningen och återplanteringen går det några år så ska det gallras, då plockas många gånger alla lövträd, som lyckats ta sig upp, bort igen.

Det finns en till faktor som gör det svårt för lövträden. För lite rovdjur i skogarna. Hjortdjuren kan beta av alla små skott utan att bli störda.

Här är ett stycke ur Maciej Zarembas suveräna bok "Skogen vi ärvde": En kvinna i Rättvik som går vilse i det trista oskogslandskapet för där ser allt likadant ut, ingen gammal stubbe eller knotig björk till landmärke. Där en som känner sig amputerad när han vandrar i granåkrarna. Ja, det är fantomsmärtor: "Hela mitt liv har jag vandrat i skogen. Av det kan jag säga en sak. Det finns mycket lite verklig skog kvar i sverige ... Mina barn vet knappast vad riktig skog är. Man får ta dem till nåt reservat och hjälpa dem att förstå skillnaden mellan skog och ett plantage.

Tjälen sitter i ännu men nu har vi lyckats gräva det vi behöver, så nu ska det muras. Det går lite långsamt men imorgon är sista dagen med löneslaveri. Så framöver kommer vi att ha mera tid till alla projekt.

Jag tänkte att jag skulle presentera oss lite. Jag och Tova träffades på Bäckedals folkhögskola där vi båda gick mnt 2011. Under utbildningen byggde vi en jurta tillsammans med en vän och flyttade ut mitt i vintern. Tova är från trakten så efter skolan stannade jag här och den våren började vi renovera upp en fäbostuga som vi sedan bosatte oss i. Augusti 2012 flyttade vi in och här har vi bott sedan dess. Det tog ett tag innan vi bestämde att det var här vi skulle bygga vårat hem, men nu är vi på gång med våra planer.

Mysak är en åtta år gammal Karelsk björnhund/Finsk lapphund. Möjligen någon annan ras inblandat också. Jag har haft hand om honom sedan han var ett år gammal.

Vilda kom till oss när vi flyttade in i den nyrenoverade stugan, mysigare katt får man leta efter. Frasse kom till oss senare från Tovas släktingar i dalarna. Han är lite mera reserverad men vill nog ha uppmärksamhet, han har börjat hoppa upp i famnen frivilligt nu. Båda två fångar möss nästan varje dag. De kommer in i lagården, där de har sin mat, via skitluckan(vi har inga kor där ännu). Sen kan de komma in via kattluckan till värmen.

Malva, som är en Siberian Husky, är yngst i familjen och föddes i mars 2014 i Offerdal. Hon flyttade in hos oss 8 veckor senare och det var som om hon alltid varit hos oss.

Nu har vi två lediga dagar tillsammans och det är så skönt att slappna av lite. Så medans jag låg och sov i morse (klockan var ju trots allt bara 6) var Mathias, Mysak, Vilda och Malva på bäversafari i soluppgången. Hen var lite skygg men ändå nyfiken på landvarelserna. Roligt att det finns lite liv i vattnet.

Nu har vi äntligen bestämt var hönshuset skall stå, det blev mitt på gården så att vi kan ha uppsikt över dem och eventuella hönstjyvar. Vi tänkte börja bygga så fort som möjligt eftersom vi snart ska hämta våra nya familjemedlemmar, men tjälen gör det lite svårt för oss. Vi tänkte gräva ner sten och lecablock några dm ner i marken, samt gräva ner nätet på gården lite så att räven inte kan gräva sig in. Lecablocken är för att vi ska ha djupbädden mot något som inte murknar.

Hönshuset kommer bli ca 4*2.5 m stort med en lagom stor hönsgård utanför, vi tänker oss att de för det mesta ska få gå lösa men det är ju bra med en gård när vi ska åka bort eller jobba. Hönsen, Bjurholmshöns, som vi ska hämta i Maj är 4 vuxna hönor och 2 tuppar. Se länk för bild o mer info: http://www.backforsgard.se/lantras.html.

Vi har mycket projekt på gång, hönshus, kokhus och vårt nya boningshus som kommer att ta mycket tid här framöver. Det ska tömmas och plockas ner, grävas och gjutas där huset ska stå, plockas mossa till isolering och sen plockas upp igen, sättas tak. I början av projekt tänker jag alltid att "det här kommer väl inte ta så lång tid att färdigställa". Jag är en optimist!

Hej hej, vårt första inlägg!

Planen är att vi ska dokumentera och skriva om vår väg mot ett mera självförsörjande liv i glesbygden. Vi bor utan el och har inte den modernaste tekniken så inläggen kan bli aningen sporadiska. Vi har nu bott i Talasbuan i tre år. Tanken med att skriva om vårt äventyr är att inspirera andra till ett "enklare" liv och för att våra vänner och bekanta ska få se vad vi pysslar med.

I vår har vi mycket framför oss, vi har köpt en timmerstomme från grannbyn som vi ska plocka ner och flytta till oss. Av den ska vi bygga vårat boningshus, lite större och lite varmare. Just nu bor vi på 15 kvadrat, visserligen fungerar det väldigt bra men det är vissa saker som skulle göra livet enklare, som en diskbänk. Vi har tänkt skaffa Bjurholmshöns nu till våren så vi måste bygga ett hönshus.

Om det blir som det är tänkt kommer vi skriva om allt vi pysslar med på gården och visa med mycket bilder.