Tea for two
Te-drickaren är vad jag skulle kalla en förtryckt grupp i de nordiska länderna, här är det kaffet som är norm. Det finns undantag men i de flesta fall skulle jag nog säga att om man ber om te får man den där konfunderade/panikslagna blicken tillbaka, te? Och från ett dammigt hörn i ett bortglömt skåp hittar man några unkna Lipton Yellow label, som för många står för ett kvalitativt och fylligt te, men som för mig representerar det bortglömda folket. Förr drack jag de flesta teer, men nu för tiden dricker jag nästan bara grönt te och örtte på lösvikt och ibland när man är lat eller vill ha omväxling, fina ört-påsteer. Svart te kan jag nästan inte dricka längre, det blir för beskt och det känns som att jag blir fullständigt uttorkad. Ska vi iväg på någonting har jag ofta just ört-påsteer i väskan för säkerhets skull. Som för ett par dagar sedan var vi på ett lunchställe där de hade lite trista teer i ett ställ, voilá, drar fram mina egna ur väskan. Känns förvisso tragiskt att man måste ha med sig eget, när måsta en kaffedrickare senast ha med sig eget kaffe på lunchrestaurangen?
Men för att vara ärlig så är jag kanske lite petig med vilket te jag stjälper i mig, det ska ju vara en kopp njutning så att säga.
Tebladen kommer från ett träd, men när man odlar den blir den mer som en buske, därav tebuske. Vill man ha te av hög kvalité plockar man endast de två yttersta och späda bladen samt en knopp. Det bästa och dyraste teet är också handplockat.
Örtte är benämning på te som inte kommer från tebusken; blad, rötter, blommor, kvistar och frön från olika växter, träd och medicinalväxter.
Det finns olika indelningar på te;
- Grönt - tebladen tillåts ej oxidera
- Vitt - tebladen tillåts ej oxidera och bearbetas mycket lite
- Svart - fullt oxiderade teblad
- Rött - Från rooibosbusken, ej "äkta" teblad
- Blått - Delvis oxiderat, mellan grönt och svart
- Gult - tebladen tillåts ej oxidera, mycket ovanligt. Liknande som grönt te men lite skillnad på process.
- Mörkt - Lagrat te
- Örtte - te på medicinalväxter och örter
Oxiderat = Tebladen skyddas av olika lager och membran, när de plockas så börjar de oxidera, dvs att cellerna i bladet som kommer i dagen i "snittet" som öppnas när man bryter av dem kommer i kontakt med syre. Vitt te läggs att torka direkt efter plockning, grönt te ångas eller rostas efter plockning för att stoppa processen medan svart te rullas ihop så att de krossas (många celler kommer i dagen) och får ligga i kontakt med syre en längre tid.
Grönt, vitt och gult te anses ha stora hälsofördelar, de kan bidra till att förebygga västerländska sjukdomar, innehåller antioxiderande ämnen, verkar vara effektiv mot cancer och kan ge ett motstånd mot solens strålar när man använder det i krämer och dylikt. Svart te innehåller koffein och också en del nyttiga ämnen, men då det svarta teet är oxiderat så har också många nyttiga ämnen försvunnit. Ju mindre processat desto mer nyttigheter.
"De gröna tesorterna är mer känsliga än de svarta teerna. Det är därför viktigt att förvara dem på rätt sätt och inte använda för hett vatten när man tillagar sitt gröna te. Låt det kokande vattnet svalna en stund innan det slås över tebladen eller häll i en skvätt kallt vatten för att få ner temperaturen. En vattentemperatur på ca 75–85 grader är lagom. Doseringen bör vara ca 1 tsk teblad per kopp."
Vad man ska passa sig för är de billigaste påsteerna, flera företag har blivit utpekade för att tillsätta socker i sina påsar. Vi brukar köpa Yogi örtte och Pukka örtte när vi köper på påse. Sen handlar vi lösviktste på en superbra tebutik. De som har den reser själva runt och väljer ut teer, smaker och sorter. Riktigt engagerade och bra! Här kan ni besöka tecentralens hemsida, jag rekommenderar dem verkligen.
Jag är ju nu ingen expert och det som står här har jag läst mig till eller lärt mig efter hand, så det kan finnas faktafel i texten.
Vad säger ni, nu är det nog dags för en kopp!
/Tova
