Chickenrace
Nu har vi haft våra första riktigt fina dagar med sol och värme. Det kändes som om det aldrig skulle bli något och nu har jag till och med gått och bränt mig. Alltid samma misstag varje år när solen dyker upp. Det känns som en alltid tänker och längtar till sommaren och allt en ska hinna göra, men helt plötsligt står en där och det är redan i slutet av juni, vad hände liksom? Kycklingarna lever och frodas, till vår stora glädje så har alla överlevt och ser ut att må bra. Det är så roligt att titta på dem när de springer runt i hagen och pipandes följer efter mamma Agda vart hon är vänder rumpan till. De är lite skygga men vi försöker hinna med att vara ikring dem och lyfta upp dem, men kanske måste en vara mer ihärdig i början så de vänjer sig redan från första stund. Mjuka och ulliga är dem fortfarande, det är så det klämmer i hjärtat när en tittar på dem.
Missen Vilda har nu varit borta i över två veckor och jag har börjat oroa mig, vi har letat lite på byn men inget spår. Jag håller tummarna för att hon är på sommar walk-about och snart beger sig hemåt igen. Tänker jag på andra möjligheter så blir jag bara ledsen...Frasse har hållt sig bra hemma de senaste veckorna men idag var han och röjde uppe i byn igen, han blev lite sur när Mathias höll fast och borstade honom på morgonkvisten så han sprang iväg. Luggas sådär.
Hemma hos mina föräldrar har vi i sommar dragit ihop till en loppis med alla prylar vi inte längre använder, ett helt garage har vi fyllt upp med kläder och prylar. Jag hoppas verkligen att det kommer mycket folk så vi "blir av" med lite, kul när det kommer till användning av andra.
Husbygget har stått lite stilla ett tag då vi nyss gjöt stolpar, men nu i veckan ska vi kanske försöka börja med första varvet. Känns kul men lite överväldigande då vi måste börja med att göra två helt nya lång stockar, 8 meter stock hit tack!